Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Kristianstads kommun
Djurröds kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Djurröds kyrka
En gammal sägen berättar att här först ska ha legat en stavkyrka vars upphovsmannen var Halde Röd, som var en rik och mäktig man från orten.
Den östra delen av Djurröds nuvarande kyrka, som är den äldsta delen, är med all säkerhet uppförd på 1100-talet. När den byggdes fanns inget torn.
På 1700-talet hade folkmängden växt så mycket att Djurröds kyrka blev för liten, och kyrkan byggdes därför till. Det sista utbyggnadsarbetet på kyrkan skedde år 1852. Liksom vid förra tillbyggnaden berodde det på den ökande folkmängden.
Ett klocktorn av sten byggdes då vid kyrkans västra del, och ersatte då en klockstapel av trä. Vapenhuset togs bort och ett nytt fönster sattes in vid ingången. Bakom altaret som flyttades fram inreddes en ”Sacristia”, med ingång på östra gaveln.
1705 färdigställde bildhuggaren Petter Norrman i Kristianstad den nuvarande predikstolen och altartavlan. När sedan altartavlan och predikstolen renoverades i slutet av 1700-talet anskaffades nummertavlan. På baksidan finns en blåmålad cirkel, där det med gul färg är målat årtalet 1792.
När kyrkan restaurerade i mitten av 1930-talet visade det sig att väggpartierna och fältet över predikstolen, samt hela koret hade målningar under kalkputsen. Målningarna i triumfbågens nedre delar togs fram, och på norra sidan finns Norges skyddshelgon Sankt Olof, som under medeltiden var ett populärt helgon i hela norden.
På södra sidan återfinns Danmarks skyddshelgon Sankt Knud. Bilderna är målade av Nils Håkansson omkring år 1460.
Det finns också en målning ovanför valven, numera inte synlig för kyrkobesökare, föreställande Sankt Christopher som bär Jesusbarnet på sin vänstra arm, och som i sin högra hand håller en blommande stav. Under medeltiden kunde kyrkobesökarna erbjudas endagars livförsäkring som man den dagen skådade helgonet Christophers bild, och man var då alltså skyddad mot ond bråd död.
Vid golvbytet i kyrkan upptäcktes kryptan, som hade fyllts med sand. I kryptan ska finnas tre kistor. Två av släkten Brandt har här fått sitt sista vilorum. Vem som vilar i tredje kistan är obekant, men denna kista är från 1700-talet. Hela kyrkans gamla golv hade förr använts till begravningsplats, och en del benrester låg i gruset under gamla brädgolvet.
Längst fram mot koret finns två bänkrader vars dörrar är klädda med släktvapen, som återupptäcktes i mitten av 1930-talet. Bänkarna kallades ”herrskapsbänkar” och tillhörde ägarna på Ölletorps Säteri.
Kyrkans ursprungliga dopfunt var samtida med kyrkan, och alltså från 1100-talet. Under medeltiden döptes barnen genom att sänkas ner i vattnet som hade värmts upp av en oljelampa. Under en restaurering förstördes dock den gamla unika dopfunten. Foten till den gamla dopfunten som nu finns i den gamla tornkammaren återfanns på 1930-talet. Den dopfunt som används idag är från 1942.
Fattigstocken hade ursprungligen sin plats vid ingångsdörren utanför kyrkan, men flyttades in på 1930-talet.
Den nuvarande orgeln är byggd 1952 av Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstad i Norrbotten, men har en fasad från den föregående orgeln från 1867.
Den östra delen av Djurröds nuvarande kyrka, som är den äldsta delen, är med all säkerhet uppförd på 1100-talet. När den byggdes fanns inget torn.
På 1700-talet hade folkmängden växt så mycket att Djurröds kyrka blev för liten, och kyrkan byggdes därför till. Det sista utbyggnadsarbetet på kyrkan skedde år 1852. Liksom vid förra tillbyggnaden berodde det på den ökande folkmängden.
Ett klocktorn av sten byggdes då vid kyrkans västra del, och ersatte då en klockstapel av trä. Vapenhuset togs bort och ett nytt fönster sattes in vid ingången. Bakom altaret som flyttades fram inreddes en ”Sacristia”, med ingång på östra gaveln.
1705 färdigställde bildhuggaren Petter Norrman i Kristianstad den nuvarande predikstolen och altartavlan. När sedan altartavlan och predikstolen renoverades i slutet av 1700-talet anskaffades nummertavlan. På baksidan finns en blåmålad cirkel, där det med gul färg är målat årtalet 1792.
När kyrkan restaurerade i mitten av 1930-talet visade det sig att väggpartierna och fältet över predikstolen, samt hela koret hade målningar under kalkputsen. Målningarna i triumfbågens nedre delar togs fram, och på norra sidan finns Norges skyddshelgon Sankt Olof, som under medeltiden var ett populärt helgon i hela norden.
På södra sidan återfinns Danmarks skyddshelgon Sankt Knud. Bilderna är målade av Nils Håkansson omkring år 1460.
Det finns också en målning ovanför valven, numera inte synlig för kyrkobesökare, föreställande Sankt Christopher som bär Jesusbarnet på sin vänstra arm, och som i sin högra hand håller en blommande stav. Under medeltiden kunde kyrkobesökarna erbjudas endagars livförsäkring som man den dagen skådade helgonet Christophers bild, och man var då alltså skyddad mot ond bråd död.
Vid golvbytet i kyrkan upptäcktes kryptan, som hade fyllts med sand. I kryptan ska finnas tre kistor. Två av släkten Brandt har här fått sitt sista vilorum. Vem som vilar i tredje kistan är obekant, men denna kista är från 1700-talet. Hela kyrkans gamla golv hade förr använts till begravningsplats, och en del benrester låg i gruset under gamla brädgolvet.
Längst fram mot koret finns två bänkrader vars dörrar är klädda med släktvapen, som återupptäcktes i mitten av 1930-talet. Bänkarna kallades ”herrskapsbänkar” och tillhörde ägarna på Ölletorps Säteri.
Kyrkans ursprungliga dopfunt var samtida med kyrkan, och alltså från 1100-talet. Under medeltiden döptes barnen genom att sänkas ner i vattnet som hade värmts upp av en oljelampa. Under en restaurering förstördes dock den gamla unika dopfunten. Foten till den gamla dopfunten som nu finns i den gamla tornkammaren återfanns på 1930-talet. Den dopfunt som används idag är från 1942.
Fattigstocken hade ursprungligen sin plats vid ingångsdörren utanför kyrkan, men flyttades in på 1930-talet.
Den nuvarande orgeln är byggd 1952 av Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstad i Norrbotten, men har en fasad från den föregående orgeln från 1867.
