Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Trelleborgs kommun
Dalköpinge kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Dalköpinge kyrka
Dalköpinge kyrka som är församlingens minsta med sina 50 sittplatser, byggdes under 1200-talet. Senare under medeltiden uppfördes ett litet torn.
I samband med 1800-talets befolkningsökning blev Dalköpinge kyrka alltför liten och eftersom den också var i dåligt skick ville sockenprästen år 1841 tvinga fram ett rivningsbeslut, även om församlingsborna satte sig på tvären. Bara några få år senare hölls biskopsvisitation i Dalköpinge-Gislövs pastorat av dåvarande domprosten Henrik Reuterdahl, som var ställföreträdare för sjuke och åldrige biskopen i Lund Wilhelm Faxe. Reuterdahl fann kyrkan ”trång och oansenlig” och förordade rivning. Det fanns tankar på att slå ihop församlingarna i Dalköpinge och Gislöv och låta dem enas om Gislövs kyrka som då skulle byggas ut. Det var dock tack vare domkyrkoarkitekten och professorn Carl Georg Brunius som kyrkan räddades, då han påpekade byggnadens arkitektoniska värde. I stället kom kyrkan att renoveras.
Kyrkan har även senare renoverats, bland annat invändigt under första halvan av 1950-talet under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe.
Vi ska se oss omkring inne i kyrkan. Och vi börjar i vapenhuset där vi hittar en Series Pastorum, en förteckning över de präster som tjänstgjort i kyrkan sedan reformationen. På vapenhusets vägg hänger ett kungavapen med Carl XI:s namnchiffer från 1688.
Altaruppsatsen av så kallad additionstyp med flera våningar ställda över varandra tillverkades i Malmö på 1570- eller 1580-talet, troligen av Mogens Snedkers verkstad. Förebilden kan ha varit en altaruppsats som tillverkades till Lomma kyrka.
Efter reformationen försågs altartavlorna oftast bara med bibeltexter i guld på svart botten. Men dessa texttavlor målades, som här i Dalköpinge i regel över på 1700-talet med scener ur Jesu liv.
Bilderna visar bland annat Marie bebådelse, Nattvarden, Jesu födelse, Krigsknektarna som sover vid graven, Korsfästelsen och Kristi himmelsfärd.
Altarbordet av sten ritades av arkitekt Eiler Græbe och tillkom vid den omfattande restaureringen på 1950-talet.
Kyrkans predikstol är precis som altaruppsatsen daterad till 1570- eller 1580-talet och tros vara tillverkad av samma verkstad i Malmö.
På norra sidan av predikstolen finns en liten vapensköld med en ros och en sexuddig stjärna i övre listverket, ett sigill som endast använts av malmörådmannen Palle Jensen och dennes son Vessel Pallesen, som var kanik vid Lunds domkyrka och innehade kantorsvärdigheten mellan åren 1562 och 1583. Vessel Pallesen kan ha varit patronus i Gislöv och Dalköpinge och därför bekostat predikstolen.
Predikstolen övermålades på 1700-talet helt med gråvit färg, men de ursprungliga färgerna togs åter fram vid en restaurering 1954.
Än idag finns spår från invigningsceremonin på 1200-talet då biskopen tecknade 12 så kallade konsekrationskors med helig olja på korets väggar.
Dessa kors ifylldes därefter med färg.
Och i koret finns medeltida kalkmålningar från sent 1200-tal eller omkring 1300.
Något senare ska korets östra valvkappa ha dekorerats med en Majestas Domini-framställning som täckte över en korsfästelsegrupp. Majestas Domini-framställningen återger den tronande Kristus på en bred gavelbänk, omgiven av evangelistsymboler. Framställningen har säregen stil, då Kristus vanligen är placeras på en tron eller på regnbågen.
Triumfkrucifixet är från sent 1200-tal, och har blivit av med törnekronan. Dessutom har någon okänd konstnär försökt rekonstruera händerna som då blivit något för stora.
Dopfunten av sandsten är från 1200-talet, och dopfatet i mässing med reliefer av hjortar, druvklasar och blad är från första hälften av 1600-talet. År 1765 målades funten och flyttades till kyrkans västra del. I 1800-talets början stod den mitt i kyrkan för att senare flyttas till koret igen.
En minnestavla av kalksten är från 1634.
I en nisch i koret finns en bemålad, snidad krona av trä som troligen är från 1700-talet, och som tidigare kan ha krönt en ram med kungatal.
Kyrkan har mekanisk orgel som tillverkades 1952 av Olof Hammarberg i Göteborg, och den ersatte då en orgel från 1856, som stod på en läktare i långhusets västra del, tillverkad av Sven Fogelberg i Lund.
Den stora kyrkklockan är gjuten 1896 av klockgjutare Beckman & Co i Stockholm. Lilla kyrkklockan som också är av malm, är gjuten 1749 i Malmö av Andreas Wetterholtz.
I samband med 1800-talets befolkningsökning blev Dalköpinge kyrka alltför liten och eftersom den också var i dåligt skick ville sockenprästen år 1841 tvinga fram ett rivningsbeslut, även om församlingsborna satte sig på tvären. Bara några få år senare hölls biskopsvisitation i Dalköpinge-Gislövs pastorat av dåvarande domprosten Henrik Reuterdahl, som var ställföreträdare för sjuke och åldrige biskopen i Lund Wilhelm Faxe. Reuterdahl fann kyrkan ”trång och oansenlig” och förordade rivning. Det fanns tankar på att slå ihop församlingarna i Dalköpinge och Gislöv och låta dem enas om Gislövs kyrka som då skulle byggas ut. Det var dock tack vare domkyrkoarkitekten och professorn Carl Georg Brunius som kyrkan räddades, då han påpekade byggnadens arkitektoniska värde. I stället kom kyrkan att renoveras.
Kyrkan har även senare renoverats, bland annat invändigt under första halvan av 1950-talet under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe.
Vi ska se oss omkring inne i kyrkan. Och vi börjar i vapenhuset där vi hittar en Series Pastorum, en förteckning över de präster som tjänstgjort i kyrkan sedan reformationen. På vapenhusets vägg hänger ett kungavapen med Carl XI:s namnchiffer från 1688.
Altaruppsatsen av så kallad additionstyp med flera våningar ställda över varandra tillverkades i Malmö på 1570- eller 1580-talet, troligen av Mogens Snedkers verkstad. Förebilden kan ha varit en altaruppsats som tillverkades till Lomma kyrka.
Efter reformationen försågs altartavlorna oftast bara med bibeltexter i guld på svart botten. Men dessa texttavlor målades, som här i Dalköpinge i regel över på 1700-talet med scener ur Jesu liv.
Bilderna visar bland annat Marie bebådelse, Nattvarden, Jesu födelse, Krigsknektarna som sover vid graven, Korsfästelsen och Kristi himmelsfärd.
Altarbordet av sten ritades av arkitekt Eiler Græbe och tillkom vid den omfattande restaureringen på 1950-talet.
Kyrkans predikstol är precis som altaruppsatsen daterad till 1570- eller 1580-talet och tros vara tillverkad av samma verkstad i Malmö.
På norra sidan av predikstolen finns en liten vapensköld med en ros och en sexuddig stjärna i övre listverket, ett sigill som endast använts av malmörådmannen Palle Jensen och dennes son Vessel Pallesen, som var kanik vid Lunds domkyrka och innehade kantorsvärdigheten mellan åren 1562 och 1583. Vessel Pallesen kan ha varit patronus i Gislöv och Dalköpinge och därför bekostat predikstolen.
Predikstolen övermålades på 1700-talet helt med gråvit färg, men de ursprungliga färgerna togs åter fram vid en restaurering 1954.
Än idag finns spår från invigningsceremonin på 1200-talet då biskopen tecknade 12 så kallade konsekrationskors med helig olja på korets väggar.
Dessa kors ifylldes därefter med färg.
Och i koret finns medeltida kalkmålningar från sent 1200-tal eller omkring 1300.
Något senare ska korets östra valvkappa ha dekorerats med en Majestas Domini-framställning som täckte över en korsfästelsegrupp. Majestas Domini-framställningen återger den tronande Kristus på en bred gavelbänk, omgiven av evangelistsymboler. Framställningen har säregen stil, då Kristus vanligen är placeras på en tron eller på regnbågen.
Triumfkrucifixet är från sent 1200-tal, och har blivit av med törnekronan. Dessutom har någon okänd konstnär försökt rekonstruera händerna som då blivit något för stora.
Dopfunten av sandsten är från 1200-talet, och dopfatet i mässing med reliefer av hjortar, druvklasar och blad är från första hälften av 1600-talet. År 1765 målades funten och flyttades till kyrkans västra del. I 1800-talets början stod den mitt i kyrkan för att senare flyttas till koret igen.
En minnestavla av kalksten är från 1634.
I en nisch i koret finns en bemålad, snidad krona av trä som troligen är från 1700-talet, och som tidigare kan ha krönt en ram med kungatal.
Kyrkan har mekanisk orgel som tillverkades 1952 av Olof Hammarberg i Göteborg, och den ersatte då en orgel från 1856, som stod på en läktare i långhusets västra del, tillverkad av Sven Fogelberg i Lund.
Den stora kyrkklockan är gjuten 1896 av klockgjutare Beckman & Co i Stockholm. Lilla kyrkklockan som också är av malm, är gjuten 1749 i Malmö av Andreas Wetterholtz.
