Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Östra Göinge kommun
Emmislövs kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Emmislövs kyrka
Emmislövs kyrka, från slutet av 1100-talet, och är en av de äldre tegelbyggnaderna i landet.
Man kan på goda grunder anta att kyrkan uppfördes under ledning av en tegelmästare vid namn Aage, som tidigare byggt den närbelägna Gumlösa kyrka.
Enligt en gammal tradition var det en jungfru Emma som lät bygga Emmislövs kyrka.
Men tornet byggdes 1849 efter ritningar av domkyrkoarkitekten och konsthistoriken Carl Georg Brunius från Lund.
Under 1400-talet byggdes kyrkan på med ett vapenhus i norr samtidigt som kyrkans innertak välvdes.
Runt 1460 skapades många av kyrkans vackra kalkmålningarna, av vad som blivit känt som Vittskövlemästaren.
Eftersom målaren signerat sina målningar i en kyrka vet vi att han hette Nils Håkansson och verkade främst utmed Skånes östkust och en bit in i det nuvarande Blekinge.
I koret kan vi bland annat se en avbildning av en nyckelharpa, en av de tidigaste bilderna av detta instrument som vi känner till.
Här ser vi också den så kallade Nådastolen, Kristus offerdöd inför Fadern, den helige Laurentius med en bibel i handen, den helige Nikolaus av Myra med tre återuppväckta pojkar.
I takvalven visas även den norske helgonkungen Sankt Olav, Sverige nationalhelgon sant Erik och den helige Knud av Odense. Sankt Sigfrid av Växjö gestaltas med sin tre brorsöner Unaman, Sundman och Vinamans huvuden i en balja - och till höger om honom visas den helige Martin av Tours med tiggaren.
Kalkmålningar var under flera hundra år övermålade men återupptäcktes vid en restaurering av kyrkan i mitten på 1900-talet. Då togs också de bägge romanska rundbågade fönstren ovanför altaret fram.
På korväggen finns målningar som kom till under stor hast, men som ändå är skickligt utförda. När man tog fram de gamla kalkmålningarna visade det sig att målningarna på den östra korväggen var så skadade att det inte gick att rädda, och man beslutade då att låta utföra nya målningar på väggen. Domkyrkoarkitekten Eiler Graebe rekommenderade konstnären Pär Siegård, som aldrig tidigare utfört målningar kant i kant med medeltida kalkmålningar och därför drog sig för uppdraget. Till slut lät han sig övertalas och skissade ett förslag, en frescomålning föreställande Kristi Uppståndelse. Riksantikvarieämbetet begärde i flera omgångar förtydliganden och kompletteringar. Den planerade invigningen var tänkt att ske på Kristi Himmelsfärdsdagen 1952 med biskop Nygren närvarande.
Exakt två veckor innan invigningen satte Kungliga Byggnadsstyrelsen sin stämpel på beslutet och Pär Siegård kunde påbörja arbetet. Då biskopen anlände för att inviga kyrkan under högtidliga former var korväggen färdig! Konstnären Pär Siegård var en av grundarna av modernistgruppen "De tolv", och har dekorerat ett flertal kyrkor i Skåne, men även i Halland och i Västergötland.
Predikstolen med de fyra evangelisterna är från Christian IV:s tid.
Från samma århundrade är också bänkarna med sina målningar och latinska tänkespråk på dörrarna.
Ett triumfkrucifix från 1500-talets början är bevarat.
Dopfunten är oftast det äldsta föremålet i våra skånska kyrkor. I många kyrkor har dopfunten varit i bruk ända sedan 1100-talet, men några kyrkor fick av olika anledningar sina dopfuntar ganska sent. Här i Emmislöv var det bildsnidaren Peter Norman från Kristianstad som skapade dopfunten i början av 1700-talet, ungefär samtidigt som han även skapade en dopfunt till Färslövs kyrka. Där fick funten formen av en Johannesdöparegestalt. Här är det en kraftfull knäböjande ängel med sina vingar utslagna som bär träuppsatsen med det stora dopfatet på sitt huvud.
Nattvardskalken är från 1530, och ska därmed vara Skånes äldsta bevarade silverföremål.
Man kan på goda grunder anta att kyrkan uppfördes under ledning av en tegelmästare vid namn Aage, som tidigare byggt den närbelägna Gumlösa kyrka.
Enligt en gammal tradition var det en jungfru Emma som lät bygga Emmislövs kyrka.
Men tornet byggdes 1849 efter ritningar av domkyrkoarkitekten och konsthistoriken Carl Georg Brunius från Lund.
Under 1400-talet byggdes kyrkan på med ett vapenhus i norr samtidigt som kyrkans innertak välvdes.
Runt 1460 skapades många av kyrkans vackra kalkmålningarna, av vad som blivit känt som Vittskövlemästaren.
Eftersom målaren signerat sina målningar i en kyrka vet vi att han hette Nils Håkansson och verkade främst utmed Skånes östkust och en bit in i det nuvarande Blekinge.
I koret kan vi bland annat se en avbildning av en nyckelharpa, en av de tidigaste bilderna av detta instrument som vi känner till.
Här ser vi också den så kallade Nådastolen, Kristus offerdöd inför Fadern, den helige Laurentius med en bibel i handen, den helige Nikolaus av Myra med tre återuppväckta pojkar.
I takvalven visas även den norske helgonkungen Sankt Olav, Sverige nationalhelgon sant Erik och den helige Knud av Odense. Sankt Sigfrid av Växjö gestaltas med sin tre brorsöner Unaman, Sundman och Vinamans huvuden i en balja - och till höger om honom visas den helige Martin av Tours med tiggaren.
Kalkmålningar var under flera hundra år övermålade men återupptäcktes vid en restaurering av kyrkan i mitten på 1900-talet. Då togs också de bägge romanska rundbågade fönstren ovanför altaret fram.
På korväggen finns målningar som kom till under stor hast, men som ändå är skickligt utförda. När man tog fram de gamla kalkmålningarna visade det sig att målningarna på den östra korväggen var så skadade att det inte gick att rädda, och man beslutade då att låta utföra nya målningar på väggen. Domkyrkoarkitekten Eiler Graebe rekommenderade konstnären Pär Siegård, som aldrig tidigare utfört målningar kant i kant med medeltida kalkmålningar och därför drog sig för uppdraget. Till slut lät han sig övertalas och skissade ett förslag, en frescomålning föreställande Kristi Uppståndelse. Riksantikvarieämbetet begärde i flera omgångar förtydliganden och kompletteringar. Den planerade invigningen var tänkt att ske på Kristi Himmelsfärdsdagen 1952 med biskop Nygren närvarande.
Exakt två veckor innan invigningen satte Kungliga Byggnadsstyrelsen sin stämpel på beslutet och Pär Siegård kunde påbörja arbetet. Då biskopen anlände för att inviga kyrkan under högtidliga former var korväggen färdig! Konstnären Pär Siegård var en av grundarna av modernistgruppen "De tolv", och har dekorerat ett flertal kyrkor i Skåne, men även i Halland och i Västergötland.
Predikstolen med de fyra evangelisterna är från Christian IV:s tid.
Från samma århundrade är också bänkarna med sina målningar och latinska tänkespråk på dörrarna.
Ett triumfkrucifix från 1500-talets början är bevarat.
Dopfunten är oftast det äldsta föremålet i våra skånska kyrkor. I många kyrkor har dopfunten varit i bruk ända sedan 1100-talet, men några kyrkor fick av olika anledningar sina dopfuntar ganska sent. Här i Emmislöv var det bildsnidaren Peter Norman från Kristianstad som skapade dopfunten i början av 1700-talet, ungefär samtidigt som han även skapade en dopfunt till Färslövs kyrka. Där fick funten formen av en Johannesdöparegestalt. Här är det en kraftfull knäböjande ängel med sina vingar utslagna som bär träuppsatsen med det stora dopfatet på sitt huvud.
Nattvardskalken är från 1530, och ska därmed vara Skånes äldsta bevarade silverföremål.
